Ägamintid hade ett intressant inlägg om hur mycket passiv inkomst och kapital man var tvungen att ha för att kunna äta lunch ute varje dag.
Det är intressant att göra sådana räkneexempel men oftast slutar det med att man stänger ner excel och lever på som vanligt.
Jag äter lunch hemma ibland då jag har gångavstånd till jobbet men allt som oftast ser jag lunchen som en del av jobbet. Hade jag haft med mig matlåda hade jag förmodligen suttit i lunchrummet och diskuterat surdegbröd, grytor och annat som hör det perfekta familjelivet till.
Det ger inte mig någonting (förutom lite recepttips). Hellre går jag ut med kollegor som har stort informellt ledarskap eller chefsjobb. Vi brukar prata mycket jobb och det ger mig möjlighet att förankra idèer som jag sedan kan presentera utan att de andra blir överraskande. Det är oerhört viktigt att kunna dra idèer i en informell miljö för att höra om ens argument håller.
Redan efter en lunch vet jag om jag har har stöd för min idè och hur jag ska bemöta eller ändra mitt förslag för de som inte gillade idèn. Ofta skrotas idèn redan samma dag då man inte tänkt igenom det hela riktigt. :)
Om folk blir överraskade på ett möte så blir de ofta negativt inställda, man måste låta en idè få växa till sig. Vissa kan t o m se några av idèerna som sina egna efter en tid.
Man kan väl säga att lunchen påminner om ett studielån, en investering i framtiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar