Summering av juni

Juni var en bra månad med tanke på att vi fick tillbaka en slant på skatten och vår investering i Kanada vaknade till liv.

Totalt under juni slutade vi på +174 000 kr jämfört med maj månad varav sparande stod för 41 000 och aktier 133 000.
Det egna kapitalet hamnade för första gången på över två miljoner kronor och jag vet inte om vi bör fira det eller inte, det har inte varit något mål för oss.

Actuals och prognos

Tillgångar

Juli kommer nog bjuda på överraskningar. Nyheten under förra veckan för vår aktieplacering i Kanada kan ge en ordentlig skjuts till våra tillgångar men samtidigt kan det bli en väldigt svag utveckling då handeln generellt brukar vara låg under sommarmånaderna. Vi räknar med en skakig resa under juli och augusti.
Dessutom avslutas vår lägenhetsinvestering och vi kommer få loss ca 425 000 kr som vi ännu inte bestämt oss för vad vi ska göra med. Min idè än så länge är att vi ska sätta in dem på TrustBuddy men måste diskuteras vidare med min ängel på axeln (min fru) som ger mig perspektiv på saker och ting. <3

Räddad på mållinjen

Vårt äventyr i Kanada såg ut att drabba månaden ganska hårt men sista handelsdagen blev räddningen och den vände upp med 15%.

Det var mycket positiva nyheter och kursen var ett tag uppe över 25% men föll tillbaka mot slutet av dagen. Jag tror på vidare uppgång nästa vecka men Torontobörsen stängt under måndagen.


Har haft lite problem med att få in bilder på bloggen då de verkar hamna lite var som helst och ibland förstöra marginalerna för texten.. nån som har tips?

Månadsbokslut kommer imorgon.

Provisionssystem

Helgen efter den 25:e är en riktig pina. Frun påpekade att jag inte kan ha ett par skinnskor till shorts så jag måste absolut köpa ett par sneakers. Jag påpekade såklart att jag hade kanske 5-6 par sneakers men de var tydligen för fula...

Vi åkte in till city och märkte redan på tuben att det skulle vara några till som hade tänkt tanken.. Folk överallt, varmt, svett och odörer... En miljö jag inte gillar.

Gick in på Nilson eftersom frun hade sett ett par snygga sneakers för halva priset. I första butiken fanns inte rätt storlek men vi fick bra service och hon kollade upp att rätt storlek fanns på en annan butik i närheten.
Trist nog var skon obekväm men vi tittade runt lite till, hittade ett par som var snygga men fel storlek, enkel match. Jag ställer mig med skon vid kassan och väntar på att nån expedit ska komma för att ge mig rätt storlek.. och jag väntar..  men var är expediten? Väntade säkert 5 minuter utan att någon expedit kom. Dålig service blir jag helt tokig på så jag lämnade butiken på en gång. Det känns så jävla typiskt Sverige, åker man utomlands på semester försöker alltid folk sälja saker till en och ge oss den service vi vill ha i utbyte. I Sverige så skiter de blankt i det och det verkar vara ombytta roller. Alla serviceyrken borde ha provisionssystem så att rätt personer jobbar på rätt plats, just nu måste det vara en total snedfördelning i serviceyrkena.

De som är riktigt duktiga och har servicekänsla tjänar för dåligt och lämnar snabbt alternativt avancerar uppåt. Kvar blir de som har tio fingrar och klarar av att bära en bricka.

På restaurang bör det införas en obligatorisk service fee som är 10% av det man beställer som alltid går till serveringspersonalen. Då kommer det förmodligen komma en ny öl direkt när man har nån skvätt kvar. I butik så bör det införas kommision på försäljning, då får man nog rätt storlek snabbt.

Varför är det så här i Sverige? Känns som att vi ligger långt efter resten av världen...

Hur som helst blev det inga skor utan lite nya byxor på H&M. Där förväntar man sig ingen service men å andra sidan kostar det bara 100 kr för ett par byxor.

Jobblunchen

Ägamintid hade ett intressant inlägg om hur mycket passiv inkomst och kapital man var tvungen att ha för att kunna äta lunch ute varje dag.
Det är intressant att göra sådana räkneexempel men oftast slutar det med att man stänger ner excel och lever på som vanligt.

Jag äter lunch hemma ibland då jag har gångavstånd till jobbet men allt som oftast ser jag lunchen som en del av jobbet. Hade jag haft med mig matlåda hade jag förmodligen suttit i lunchrummet och diskuterat surdegbröd, grytor och annat som hör det perfekta familjelivet till.
Det ger inte mig någonting (förutom lite recepttips). Hellre går jag ut med kollegor som har stort informellt ledarskap eller chefsjobb. Vi brukar prata mycket jobb och det ger mig möjlighet att förankra idèer som jag sedan kan presentera utan att de andra blir överraskande. Det är oerhört viktigt att kunna dra idèer i en informell miljö för att höra om ens argument håller.

Redan efter en lunch vet jag om jag har har stöd för min idè och hur jag ska bemöta eller ändra mitt förslag för de som inte gillade idèn. Ofta skrotas idèn redan samma dag då man inte tänkt igenom det hela riktigt. :)

Om folk blir överraskade på ett möte så blir de ofta negativt inställda, man måste låta en idè få växa till sig. Vissa kan t o m se några av idèerna som sina egna efter en tid.

Man kan väl säga att lunchen påminner om ett studielån, en investering i framtiden..

(ad)venture

Venturelistan i Kanada som kan jämföras med aktietorget i sverige är ett riktigt äventyr.

Finns småbolag med börsvärde på några miljoner dollar till ganska rejäla bolag som Africa oil.
Då Kanada är ett land med mycket råvaror så håller många bolag på med prospektering för att i ett senare skede gå över till produktion men då flyttar de över till Torontobörsen.

Under kraschen 2008 kanske ni kommer ihåg hur hårt råvarorna drabbades. Fallet är som ett domedagsscenario men vi är snart där igen om guldet halkar vidare nedåt.

Jag har koncentrerat mig på ett guldkorn på denna börs och hoppas och tror att utvecklingen ska fortsätta som den gjort hittills.

Just nu är vi 40% ned från toppen tack vare ett ganska stort fall idag men det var på så låg volym och inget fundamentalt har ändrats.Vi rycks bara med av det generella börsläget och det får man tåla. Totalt är jag ca 60% upp sedan 2011 på denna börs och det har varit en psykisk utmaning att se aktien falla uppemot 20-25% på en dag för att gå upp 20% nästa.
Rörelserna är extrema men det gäller att luta sig tillbaka på sin analys och lita på den strategin man har lagt upp.

No guts, no glory!

Kommunikation

Alldeles nyss fick jag ett sms från min fru, jag förväntade mitt ett litet hjärta eller något sådant då hon är ute och tar ett glas vin med några från universitetet.

Det fick jag inte, det stod "Vad jobbar du med? Alla frågar och vill veta". Snacka om tankeställare, kommunicerar jag så dåligt med min fru att hon inte ens vet vad jag jobbar med? Är det fel på mig eller har hon aldrig frågat?
Är det konstigt eller vet ni vad era respektive gör på jobbet? Titlar säger inte mycket om vad som faktiskt görs.. 

Indexfonder mot aktiv förvaltning

Stockpicking, fonder eller indexfonder?

Vi tror att vi är duktiga på att hitta kursvinnarna bland alla tusentals aktier.
När det gäller fonder känns det som att det är svårare. Då har man bara historiken att gå på, det finns ingen affärsmodell att analysera, hur ser framtida intjäningsförmåga ut? har fonden en fördel mot andra? Avgifer sägs vara viktigt, är det verkligen avgifterna vi ska bry oss om?


Är det så enkelt att fonder inte går att analysera eller skapa sig en vettig uppfattning om?

Hittade en intressant studie som jämförde aktiv förvaltning med indexfonder.

Den visar att indexfonder slår aktivt förvaltade fonder över 5 år i 90% av fallen och det är inte avgifterna som hade den avgörande betydelsen. Har bara skummat igenom den än så länge men ska läsa vidare ikväll.

Om nu inte ens de som har en hel avdelning med analytiker klarar att få bättre avkastning än indexfonder, hur ska då vi som sitter på kammaren kunna vara bättre? Ofta så är vi småsparare inte fullt ut insatta i branscherna med fullständiga konkurrensanalyser. En analytiker som bevakar en sektor på heltid bör ha enormt bra koll på vilket bolag som kommer att lyckas. Men inte ens de verkar klara det.

Att köpa indexfonder ger förmodligen bättre avkastning än mina aktieaffärer över tid. Det är jobbigt att erkänna det men det är nog sant över en 5 eller 10-års period
Det enda argumentet till att fortsätta handla med aktier är att det är väldigt roligt och man lär sig så enormt mycket tack vare att man tar in så mycket information.

Vår treårsplan

Låt mig presentera vår treårsplan.

Vi räknar med att ha nästan 2,9 miljoner i eget kapital i slutet på 2015. En ökning med en miljon. Ni kanske tror det är omöjligt att spara ihop 1 miljon på 2,5 år och det har ni helt rätt i. Runt 250 tkr kommer att komma från en aktieförsäljning i ett onoterat bolag under nästa år. Det är inte garanterade pengar förrän vi har dem i handen så jag har valt att exkludera dem från balansräkningen men de ligger med i prognosen.

Nysparande kommer att uppgå till ungefär 180 tkr per år.

Aktierna får stå och stampa. Det är hög risk i dem (venturelistan i Kanada) så det är lika bra att inte räkna med någon värdeökning, vi ser dessa som "nice to have" och vi kanske säljer när vi väl flyttar beroende på behov.
Bostaden låter jag ligga still, har redan skrivit upp den i år tack vare att en likadan lägenhet såldes för nån månad sen.

Kommer att få loss 746 000 kr under juli och vi har inte bestämt oss än exakt vad vi ska göra med dem annat än att vi garanterat kommer att amortera av 325 tkr. Resterande läggs in i TrustBuddy enligt planen och åtminstonde är min tanke att även nysparande ska hamna där. Frun är inte riktigt på min sida än.. vi får se. :)

Treårsplan

Vad gör andra?

Det funderar jag på varje gång vi träffar ett par eller en ny bekant.

Först och främst, vad jobbar de med? Sen brukar jag fundera på hur mycket de kan tänkas tjäna på det. Hur bor de? Hur mycket kontanter har de stoppat in i bostaden, hur mycket lån har de, har de bil?

Frågorna är oändliga... men jag tycker man skapar sig en ganska bra bild genom att prata om sina egna funderingar. T ex nämna att man ska köpa en bostad för 5 miljoner även om man inte har en tanke på det. Då brukar det komma fram en kommentar som "- då behöver du 750k i kontantinsats, det är svårt att skrapa ihop".

Då kan man börja få en bild av personen, ok han tänker på kontantinsatsen, inte på hur man ska klara räntebetalningar. Typiskt en person/par med relativt högt kassaflöde men utan egentlig förmögenhet. Jag ser inget fel i det, så länge jobben finns så är det inga problem. Man måste inte vara trygghetsnarkoman för att ha ett bra liv.

Jag fullkomligt älskar att prata privatekonomi, jag vill höra hur andra par löser sin gemensamma ekonomi, kör de nåt smart system? Hur mycket sparar dem? hur mycket har de ihopsparat? Vad lägger de majoriteten av pengarna på? Vilka risker är folk beredda att ta? Frågorna tar aldrig slut. Ofta märker jag att någon börjar bli lite obekväm när man ställer för mycket frågor och där tar det slut.. Jag har egentligen bara ett par att prata privatekonomi fullt ut med.

Vi kanske inte är duktiga som sparar nästan 20 000 kr per månad. De flesta i vår situation kanske sparar 25 000, vem vet? De kanske har aktier som ett stort intresse men håller tyst om det då de tycker det är ofint att prata pengar. Några som vi kanske har misstagit för fattiga kanske istället är extremt sparsamma och sitter på en stor förmögenhet. Hur investerar de sina pengar?

Varför är människor inte öppna när det gäller just pengar.
Det är istället det materiella folk dömer. Människan vill naturligt tillhöra en flock med en status någonstans kring mitten eller toppen men aldrig botten. Kanske är det den rädslan som gör att folk inte öppnar upp sig lite mer?

Karriär

För ca 10 år sedan startade jag eget företag. Det gick helt fantastiskt bra, mycket bättre än förväntan. Efter ca 4 månader hade mitt företag nettoinkomster på ca 200 000 i månaden. Jag var väldigt kortsiktig och tog ut väldigt mycket pengar istället för att lägga upp en ordentlig affärsplan och investera i affärsverksamheten vilket förmodligen skulle ha gjort mig till väldigt rik.  När det väl kom en dipp i marknaden så hade jag inga pengar att lägga in, jag hade levt lyxliv på bekostnad av min framtid. 
Helt plötsligt var jag som en fattig student, fast jag var inte student, bara fattig. Bolaget var jag tvungen att likvidera och jag mådde riktigt dåligt under ett års tid.
Det var väldigt lärorikt att åka på en käftsmäll, den erfarenheten sitter för alltid kvar.

Ångrar jag mina beslut idag? Till viss del,men samtidigt nu när man är äldre och har skaffat sig andra erfarenheter så förstår jag hur naiv och omogen person jag var då. Hade absolut ingen respekt för pengar och visste inte vilka möjligheter pengar skapar. Bara att de kunde köpa champagne på klubbarna runt stureplan. Uttrycket "easy come, easy go" passar väldigt bra här.

Min karriär började om på botten, fick jobb som inhyrd administratör och gladdes åt 19 000 i månaden och fick ut runt 14-15 000 efter skatt.

Efter ca ett år som livegen administratör och en nyvunnen respekt för pengar så öppnades en möjlighet upp då jag fick ett jobberbjudande via en avlägsen bekant. Detta tack vare att jag haft eget företag inom samma bransch.
De frågade vilken lön jag ville ha men då jag varit borta från branschen och dessutom inte riktigt visste vad man skulle kräva för just min tjänst så klämde jag i ordentligt med 28 000, ett rejält lyft från 20 000.

De svarade ja direkt...  det var inte ens en diskussion.. En timme innan hade jag varit glad för 24 000 men nu var jag helt vansinnig på mig själv, jag skulle självklart dragit till med 35 000 och förhandlat mig ner till 32 000.

Hur som helst har jag haft en stark löneutveckling sen min anställning startade. 2008 hade jag 28 000 kr i månaden. Klarade mig i genom två omgångar av uppsägningar och kravlade mig ut 2013 på 41 000 kr + bonus på ca 10%. Nånting gör jag rätt.. lite osäker på vad.. :)

Budget

Vi har en budget, eller kanske mer passande namn är riktlinjer.

• Lägga undan minst 15 000 kr i månaden
• Ge oss själva 13 000 kr i fickpengar att göra vad vi vill med

Resten är helt öppet och vi tar löpande beslut under månadens gång. Vi följer upp alla siffror i efterhand så att vi enkelt kan se om något har dragit iväg onormalt mycket och i så fall varför.

Detta är medelvärdet de senaste 7 månaderna på utgiftssidan (juni hittills inkluderat)

Jag är väldigt stolt över att vi har en så stor sparpost trots ganska mycket "onödiga" utgifter som gör livet enklare. I rena siffror ligger snittsparandet på 19 800 kr / mån.
Tack vare det tror jag vi ligger ett ordentligt steg längre fram än andra med liknande förutsättningar.

Oxfilétoast

Blev en oxfilètoast idag. Väldigt irrationellt att betala 40 kr mer än för en vanlig dagens.. speciellt när jag nu endast har 30 kr kvar av mina fickpengar. Varför gör man sådant? Eller är det rationellt då jag vet att nya pengar kommer imorgon?

Mål

Det finns många mål med våra investeringar och sparande. Dels ekonomisk trygghet i det korta perspektivet men såväl i det långa.

Kortsiktiga mål

 

Villa
Många skulle nog säga att vi redan har nått vårt kortsiktig mål om att kunna köpa en villa men det är lite för tidigt för detta. Vi vill ha barn innan vi flyttar, finns ingen mening att öka bostadskostnaden så länge vi bara är två. Dessutom vill vi inte ta på oss mer än tre miljoner i lån då vi inte anser att vårt kassaflöde klarar av mer utan att vi ska behöva tänka på räntan.
I Stockholmsområdet där vi tittar ligger villorna ute för 4-5 miljoner och jag hoppas att vi ska kunna köpa något för fem miljoner men ändå ha en ordentlig buffert och investeringar som jobbar för oss. Vi är inte där än men jag hoppas att vi kan vara där i mitten av 2015.
Om vi skulle flytta tidigare får vi nog titta på något kring 4 miljoner.

Väl tilltagen buffert
Där är vi idag, det egna kapitalet överstiger skulderna inom kort.
Men så fort vi köper en ny bostad kommer detta ändras.

Långsiktiga mål

 

Ge våra framtida barn en trygg uppväxt och en gyllene start på vuxenlivet
Vi har inga barn idag men hoppas få inom kort.

Kunna gå i pension samtidigt (det skiljer 5 år mellan oss)
Hur kul skulle det vara för mig att dra runt hemma medan frun jobbade vidare? Inget vidare.. Dessutom vet vi inte hur pensionsåldern ändras framöver. Det kanske är så att jag går i pension vid 68 år medan frun måste jobba tills hon är 70 år. Då skulle det skilja 7 år mellan oss. Det känns självklart att redan nu satsa på att kunna gå i pension samtidigt utan ekonomisk kollaps.

Bonusmål 

 

Leva på passiva inkomster
Det skulle vara oerhört skönt att kunna välja om man vill jobba eller inte. Kanske ta några kortare konsultuppdrag då och då.. Detta är den ultimata friheten som jag tror är möjlig så länge livssituationen inte förändrar sig. Räntan av vårt lilla kapital hos Trustbuddy står redan för 1,8% av våra hushållsutgifter exkl fickpengar.

Ett steg längre

Någonting som gnager i mitt huvud är att komma på saker som gör att vi ligger ett steg före.
Trustbuddy är ett sådant exempel. Många i min bekantsskapskrets sparar på bankkonto. Dagens ränta är skrattretande och det känns som man att det inte finns någon anledning att jämföra bankkonton.

Vi sparar på Trustbuddy då vi vet att vi kommer att flytta inom 1-3 år och vi har tillräckligt i aktier för tillfället. Sparandet är väldigt nytt, första insättningen skedde bara för några veckor sen så har inte hunnit utvärdera tjänsten över tid. Min tanke med Trustbuddy istället för aktiemarknaden är att det är lättare att titta på makroekonomin i Sverige än att få en uppfattning om vad marknaden tror om euron. Kommer varslen i sverige kan man ta ut pengarna ganska snabbt medan det är svårare att bedöma läget för olika företag som har en global marknad.
Räntenettot är 9,2% mot vårt bostadslån. Enligt min mening finns ingen mening att amortera när man kan få en så stor nettoavkastning.
Har som sagt inte utvärderat tjänsten speciellt länge men som det ser ut nu kommer runt 90% av vårt nysparande sättas över på Trustbuddy.
 

Värdet av att dela med sig

Att prata om pengar är fult tycker många av den äldre generationen. Jag hävdar snarare att det är en bra egenskap för att kunna hitta tillfällen att göra bra investeringar.
Låt mig berätta om min erfarenhet.

En god vän till mig som jag ofta diskuterar ekonomi med kom till mig för att att han behövde extra kapital till en investering. Det var en lokal som kunde göras om till lägenhet. Hans kalkyl lär för bra för att vara sann men hur jag än räknade så skulle det inte finnas någon risk med projektet annat än om hela byggnaden rasade (men då finns byggförsäkring).

Efter en diskussion med min fru så gick vi till banken och tog ut ett lån för att investera i projektet.

Vi hade ett dilemma då min vän skulle göra allting, vi skulle bara stå för kapitalet. Självklart ville vi ha en ordentlig uppsida men vi hade lite meningsskiljaktigheter om det då jag och min fru endast behövde gå till banken och skriva på ett papper. Hur mycket är det värt?
11% avgift och återbetalning så snart fastigheten är såld kom vi överens om.  Min vän får ta del av all vinst och förlust om det nu mot förmodan skulle bli en sådan.

Detta var i slutet på januari, nu är det juni och lägenheten är såld. Vi får tillbaka vårt kapital + avgiften på ca 70 000 men vi har betalat lite ränta på vårt lån så nettot blir drygt 60 000 i vinst. 20% avkastning på 6 månader. Min vän gjorde ca 200% vinst...

Hade vi inte haft ett så öppet samtal om våra privatekonomier hade han aldrig frågat mig om jag vill vara med på projektet.

Han hade aldrig tänkt på mig om jag inte hade varit öppen med att vi letar investeringar och har pengar över.
Vågar man visa att det finns pengar kommer nog liknande erbjudanden hela tiden genom bekantskapskretsen.
 

Bloggen skapad!

Det här är första inlägget på denna blogg som ska handla om vår strävan att ligga steget före våra jämlikar som endast konsumerar och inte tänker längre än näsan räcker. Tyvärr saknas författarkompetens men vi får hoppas att det går bra ändå :)

Vilka är vi då? Vi är ett par på 30-35 år som bor i Stockholms innerstad. Min fru studerar 100% och jobbar 90% inom omsorg. Jag jobbar heltid som analytiker/rapporteringsansvarig hos en mjukvaruleverantör.

Excel känns som mitt andra hem och vi kommer köra månadsbokslut och uppföljning varje månad precis som alla andra ekonomibloggar.

Så här läget ut just nu

Totalt sett ser det väl helt ok ut med tillgångar på nästan 4,2 miljoner men vi har skulder på bostaden och för lägenhetsinvesteringen på 2,27 miljoner. Vilket ger en nettoförmögenhet på 1,92 miljoner. Så fort lägenhetsinvesteringen är slutförd, vilket vi räknar med sker i juli då den redan är såld så kommer vi öka upp vårt egna kapital med 60 000 kr och minska skulderna med 325 000.

Jag återkommer med mer detaljer kring den investeringen.



.